Prequel: Henrik ger sig på den svenska kungen (klicka)

Observera att inslaget är från 2004. Min vilda gissning om härefter följande avsnitt i Henriks  krigshistoria är detta: när han inte lyckades välta omkull det högst levande svenska kungahuset, begav han sig på sitt korståg österut – mot ( för säkerhets skull redan) döda finländska krigsherrar.

Och historien rullar vidare, precis som alla dessa “skyldiga till skuld” i sina gravar. Eller?

 Vem är tagen på sängen – jag själv eller det finska folket?

Röster från den finska fronten – här på landets andra officiella språk (klicka) (Det eventuella tredje kunde ha blivit ryska)

Darra världen: nu är lille Henrik ännu en gång på krigstigen, själv född lagom tryggt 20 år efter de senaste striderna utkämpats på östfronten för att bevara Finland finskt och för den delen – Sverige svenskt.

Självsäkert, allvetande tillika efterklokt i vanlig ordning upplyser denne gudabenådade historieberättare och “kammarskrivare”  denna gång oss alla mindre vetande hur Finland egentligen och rättmätigt borde ha fört sin beskärda del av andra världskriget. 

I kväll har natten redan blivit lång, jag sparar ytterligare kommentarer tills vidare – go’ natt även till dig Henrik!

 ” Om man lever i en ankdamm,
och är fullständigt tillfreds,
tror man snart att gölen är en ocean.
Då blir näckrosen en urskog,
och man själv en mänsklighet,
och på varje fråga har man själv ett svar,
Och allt bortom horisonten, känns skrämmande och fel,
som ett onaturligt, obegripligt spel.
Då blundar man och jäser av självbelåtenhet,
och dumheten blir snart ens religion.

Då sitter man i Stockholm, i Lund och Göteborg,
tre flugskitar i utkanten av världen,
och bedömer och förkastar, på krogar och i kök,
och avgör vad som har och saknar värde.
Där vet man mer om Kina,
Peru och USA än dom töntar vet som lever där var dag.
Man behöver inte fråga dom själva hur det är,
och man behöver varken läsa eller resa.

Det är som om man i Kairo kräver köttbullar med lök
som smakar som om mamma hade gjort dom.
Eller som att på caféer i Paris, beställa sill,
och om dom tvekar peka tinningen emot dom.
Som att hålla Bajen före en sketen pyramid,
och en schottis före Beethovens mystik.
Då blir man sån som tysken är i Norditalien,
och då får man all den kärlek man förtjänar.

“Ja, kärleken är vacker det är människan som är ful.”
som Wennerberg säger när han är på örat.
Ska man skylla på systemet eller kanske på sig själv?
Vem bestämmer vad man anser man ska göra?
Men den som bara blundar är inte riktigt blind,
även om det vore satan så bekvämt.
Och om folkhemspräktigheten ger en ständigt bryderi
får man kanske gå och titta sig i spegeln.

Från min klippa i Ligurien ser jag bönderna som går
och svänger sina liar ner i dalen.
Dom arbetar med kroppen, under solens vita klot,
för gamlingarna, kvinnorna och barnen.
I min stuga är jag allting, ute i världen ingenting.
Vilket värde vill jag sätta på mig själv?
Vill jag någonsin begripa den jord vi springer ur
får jag nog se till att va’ en smula ödmjuk!”

Vad skulle bevisas?

…forts. morgonen därpå att förkovra mig i Henriks obestridliga sanningar…

Johns liv är en handelsvara

What ever happened to an All-American Dream?

No further comments.

Är detta samma Thomas Bodström som i sina deckare bl.a. ondgör sig över”giriga advokater”?

“Arbetarparti” hette det en gång i tiden.

Foto: Mats Andersson, Scanpix

Du läste rätt: HEMMA.

Fotnot: Torsten Flinck  (häruppe från Utbildningsradions serie “Hemlösa” på SVT2) och anslaget under honom har inte nödvändigtvis med varandra att göra. Mera än här på min sida.

- det gäller att leva som man lär(?); se förra posten här nere.

Nu tar jag en arbetsveckas paus och drar mot…- Freddie och Montserrat v.g.

- hörs sedan!

…som Kinderägg med gångjärn?

Alla vägar bär till Haparanda, eller mot någon annan europeisk gemenskap?

Kinderägg till 1 april? (klicka)

Med eller utan Irland?

Fotnot: Naturligtvis hoppas jag på att Irland vinner i sin folkomröstning.

Nu har även de spektakulära stjärnadvokaterna med Leif Silbersky i cockpiten landat och den spännande frågan förblir: hur kommer den spektakulära slutnotan denna gång se ut för oss vanliga skattebetalare?

Dessutom ryktas det redan om ett nytt, spektakulärt  jätterån i Stockholm…

“Vär-de-de-på-rån” och  “spektakulärt” är framtidens ord.

Ut i det längsta försökte jag  hålla ut men till sist gick det inte längre att låta bli att kommentera detta spektakulära, numera globala frågetecken.

Med allt det innebar och alla det inkluderade:

??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ??? ???

No further comments.