Vem är denne Robert Gustafson, han verkar litet rolig. Någon från Norge, eller…?

- vilket slags finländare är jag själv, möjligtvis:

Mark?

Åke?

Eller Veikko?

Inte så alldeles enkelt att avgöra, mina vänner – jag har mera hår (än så länge) än Mark, brukar svära mera än Veikko och kan dansa bättre än Åke.

Och nu sitter jag i höstmörker på min kammare och funderar – finns det möjligtvis flera alternativ?

Till Petra Bergkvist & co. “Sockerfri” är sockerfri och inte “så sockerfri som man kan göra en produkt”.  För att vi konsumenter ska ha en ärlig chans till att skydda oss mot dagens monopolistiska livmedelsindustri, behöver vi mera stöd än detta uppenbarligen benskörhetsdrabbade statliga verk verkar kunna erbjuda. 

 - vad är det för trams, sätt krafttag i verket!

Wir haben das Elend seit langem verachtet:

Vem fan kan möjligen sakna detta fanskap?

Fotnot: Bist du auch ein bisschen Berliner? Wir haben noch was zu tun.

- och till och med det svenska hockeylandslaget kan jag begripa…

- med vad i all sin dar har vi gjort mot dessa japaner?!

Fotnot: Om dessa insinuationer och illa dolda förolämpningar från alla håll och kanter inte snarast avtar, har Veikko lovat att gräva upp stridsyxan och därefter personligen gräva fram sanningen. Han menar att man måste ju ibland sätta gränser och att de är alltid de andra som passerar gränsen – på ett eller annat sätt. Följande bildbevis härstammar från tider före finska inbördeskriget.

PS. Via följande videoklipp från andra sidan av Östersjön vill avsändaren göra gällande att i det jämlika Finland kan även kvinnorna:

PPS. Läs gärna en träffsäker kommentar av “Zico” här nere (Till Henrik Arnstad, på alla helgons dag),

- mot nya, historiskt korrekta och nationellt jämställda tider!?

- och i morse övervägde jag starkt att stanna hemma på min kammare. Dock tog jag mig till jobbet, i vanlig ordning.

Förlåt, alla ni kära medarbetare.

Sveriges mörka historia avslöjas i ny dokumentär

Vår mörka historia står i fokus i TV4:s nya dokumentärserie med samma namn. Den 25 oktober drar det första programmet av tre igång, om rasismens dolda historia i Sverige.

 - Det är inte Sverigedemokraterna som är problemet, menar Gustav Fridolin, reporter och berättare i Vår mörka historia. Rasismens roll i Sverige har varit betydligt större än så, och handlar inte bara om fördomar och undertryckt hat. Makthavare som inte vill ta ansvar pekar gärna på skrikiga högerextremister och säger att det är de som är rasisterna, när bakgrunden egentligen är en helt annan.

 I det första programmet av Vår mörka historia har skolans mest använda historieböcker granskats. Ingen av dem tar till exempel upp Sveriges inblandning i slavhandeln på 1700-talet, eller hur svenska staten under 1800-talet stal stora delar av samernas landområden. Av de läroböcker som granskats är det bara en som tar upp förföljelserna av romer i Sverige, och hur vår invandrarpolitik förhindrade judar från att söka skydd under andra världskriget.
- Jag tror att man kan vänta sig ett helt nytt perspektiv. Jag blev många gånger förvånad av det vi hittade, och jag tror vi kommer att förvåna en hel del tittare också, säger Gustav Fridolin.

 Sveriges historieböcker har hittills skönmålats, men med hjälp av dokumentärserien Vår mörka historia kan nya kapitel skrivas, och den verkliga sanningen lyftas fram.
- Vi svenskar har varit lyckligt ovetande om vår historia. Fram tills nu, avslutar Gustav Fridolin.

 Något att studera och “forska” inför ditt nästa korståg mot Finland, Henrik? Man blir själv sällan skyldig till någonting så länge man famlar i mörkret på sin lilla skrivkammare i sitt eget lilla glashus. 

Ex oriente lux?

- men vad skrattar de så gott åt?

 (Foto: Jorma Ikäheimo/SR Sisuradio)

Jo, de har precis fått höra att i dag har även undertecknad gått och tagit den globalt så omtalade sprutan, mot alla odds.

Faktiskt inte så mycket för min egen skull utan mest för att inte sprida denna fruktade svindemi vidare – inte på någondera sida av Finska viken. 

Och nu kan jag följaktligen svära mig fri även inför historieberättaren Henrik, jag kan väl omöjligen längre  betraktas som “skyldig till skuld” (?) Åtminstone beträffande att sprida dynga – what about you?

(jag kunde inte låta bli)
Här kommer den grymma nutida sanningen:

Ser du någon slående likhet mellan detta fredligt dansande folk och alla dessa påstådda “skyldiga till skuld” i Henrik Arnstads högst personliga och självuppfyllande världsbild? Sprungen ur den gråa verkligheten i hans egen dammiga skrivarstuga.

I byn Sumiainen skrivs finsk historia som den i verkligheten ter sig.

…i sin självuppfyllande sagovärld och önskar alla en riktigt fredlig helg, utan några som helst skuldkänslor efteråt!

PS. Känner man för att skriva om Finland, kan man göra som Marko Lehtosalo: skriva en sång!?